Roman? Poesi? Bilderbok? Serie? Eller...? Denna speciella bok vann Augustpriset för bästa barn- och ungdomsbok 2005. Det börjar bli en klassiker, tyvärr en bortglömd sådan som man behöver tipsa om. Det är sommarlov. Till hösten börjar Steves sista gymnasieår. Steve latar sig på balkongen när telefonen ringer. Det är farsan. Han har inte ringt på åtta år. Tänk, efter åtta år ringer han. Han bara lämnade familjen och drog till USA när Steve var liten. Och nu är han på andra sidan tråden. Eddie Bolander. Nu bor han i Stockholm och vill träffa sin son. Alla minnen av sin far sköljer över honom och känslorna inför den kommande återföreningen blir mer spända ju närmare resan han kommer.
Det här är en skön läsning, en läsning där textens innehåll flyter ihop med bilderna. Jag gillar att Katarina Strömgårds teckningar ackompanjerar texten så bra. Bilderna är skarpa och tuschade till de texter som utspelar sig i nutid men när Steve börjar tänka tillbaka på sin barndom och när hans tankar vandrar i drömmar så blir bilderna skissartade, som om synen eller minnena inte är lika klara. Det bör också nämnas att jag själv är mycket förtjust i Strömgårds tidigare verk. Hon har även arbetat med Maj Bylock, Martin Widmark och Maud Mangold för att nämna några författare. Eddie Bolander & Jag är min favorit bland hennes verk. Stor tid och möda har lagts ner för att skapa en berättelse där bilderna är minst lika viktiga som texten för att ge en heltäckande förståelse av vad som försigår i Steves huvud.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar