Pensionat Bockfoten var en gång ett slott. Det har många rum och tjocka stenväggar. Och där finns ett spöke. Marigold, Svarta bruden. Hon murades in levande i väggen för över 500 år sedan, och hon sörjer sitt barn som togs ifrån henne.
På Bockfoten bor många otrevliga och elaka människor som roar sig med att spela kort och dricka champagne. Det är bra, tycker fröken Stippel som äger pensionatet. Hon tjänar mycket pengar på det viset.
Amelia Dinkel är en ung änka som bor på Bockfoten med sin lille son, Andoril. Hon hoppas få gifta sig med miljonären herr Obertum. Men herr Obertum vill inte ha några barn, och därför har Amelia gömt undan Andoril uppe i tornrummet. Om Amelia ska få som hon vill måste Andoril försvinna för gott.
Och Marigold har sett den lille pojken och sjungit honom till sömns många nätter. Kan ett levande barn ha ett spöke till mor?
Det finns flera andra personer med i berättelsen också. Till exempel en snäll dödgrävare, en spåmadam, en spökutdrivare och så förstås demonen Scarmetta.
Den här boken har en lättläst text med korta rader och stycken. På något vis gör det att texten blir extra spökaktig och berättelsen ännu mer spännande. Och Marigold, Andoril och de andra blir extra levande och verkliga.
Kolla om boken finns inne
09 augusti 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar