Bara kärlek kan krossa ditt hjärta av Gunnar Ardelius

Gunnar Ardelius (född 1982) har efter debuten 2006 etablerat sig som en av Sveriges mest lovande ungdomsboksförfattare. Hans senaste roman Bara kärlek kan krossa ditt hjärta (2010) låg på bokhandelsdiskarna lagom till jul. Det är ovanligt med unga manliga författare som skriver för unga, därtill om kärlek, relationer och existentiella funderingar. Men enligt mig är Gunnar Ardelius en poet som valt ungdomsromanen som form. Det är naturligtvis ett klokt beslut om man i bakfickan har sparat en idé om att kunna leva på sitt författarskap. Ardelius har blivit översatt till bland annat engelska, franska och tyska. Det är få poeter som blir det, särskilt under sin livstid.

När nu bara dagar återstår av 2010 – tänk att det är 10-tal igen – så vill jag leverera en samtidsspaning. En av trenderna i dagspressen detta nådens år har varit att para ihop författare och löpning. Jag vet inte hur många helsidesuppslag (oftast i seriösa tidningar som DN och SVD) som har handlat om författares träningsvanor. Alla reportage är upplagda på ungefär samma sätt. Författare springer och (hör och häpna!) de mår bättre, tänker bättre och skriver bättre. Jag har HELA LISTAN, som det heter på löpsedelsvenska:

Titta här

Och här

Också här

Och läs det här

Och missa inte denna artikel

Även Gunnar Ardelius springer som ni kan se här. Snart arrangeras nog Träna med din favoritförfattare-resor och Den kompletta guiden till Denise Rudbergs träningsrundor.

Det speciella i Gunnar Ardelius fall är att han i Bara kärlek kan krossa ditt hjärta även skriver om långdistanslöpning och kommer med referenser till boken Långdistanslöparens ensamhet av Alan Sillitoe. Eller dessa reflektioner som huvudpersonen gör vid starten av Stockholm halvmarathon:

"Startskottet ljuder. Ett myller av löpare rasar iväg. En propp som sakta upplöses. Överallt omkring honom springer de ifrån rädslan, smärtan och skuldkänslorna. De springer för att härda ut. För att de älskar det? (...) Prövningen att vara långt från sin startlinje. Ta sig hem igen. Sätta omgivningen i rörelse. Hitta nya positioner. Konstatera att han med två ben rört sig en sträcka som verkligen syns på en karta. Vara i världen. Upplevelsen av fart. Snöra på sig skorna och ge sig ut.

Det behövs fler löparskildringar i skönlitteraturen, så tack för denna! "Vara i världen", är det inte precis det löpning handlar om?