Ja, i alla fall tycker Martin det. Tillsammans med sina kompisar Siv och Vera ser de fram emot när Cornelia ska komma på besök till klassen på vårterminens sista skoldag. Och visst är det något speciellt med Cornelia. Att hon har två pappor är inte så märkvärdigt. Lite lyxigt, nästan eftersom "vissa har ju inte ens en" som Siv tänker. Men papporna är punkare, med tuppkam och nitar runt halsen. Ingen i klassen har riktigt stött på en punkare förut och nu står här två, livs levande, punkare i klassrummet.
Martin, Siv och Vera bestämmer sig för att spionera på punkpapporna från Martins fönster. Han bor ju mitt emot dem och kan se rakt in i Cornelias lägenhet. Spända undrar de vad de ska få se, men de kommer att få lite hjälp på vägen. Redan första dagen blir de inbjudna till Cornelias födelsedagskalas. Ska de verkligen våga gå dit? Tänk om punkarna bjuder på kåldolmar?
Det här är en trevlig bok med lagom spänningsinslag och många roliga funderingar och kommentarer. Framför allt skrattade jag när jag läste om klasskamraten Anna-Karins mammas möte med punkarna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar