Författaren Kitty fick Alma-priset till Astrid Lindgrens minne för ett par år sedan. Antingen tycker om henne eller så får man för många myror i skallen och blir mest irriterad, tror jag. För i hennes böcker råder en alldeles speciell stämning. Det dallrar. Vibrerar. När man lägger ifrån sig en bok och tror att man läst klart, fortsätter tankarna att snurra. Man måste bara läsa en gång till, bläddra lite mer. Det gäller även bilderboken Den lille mannen och Gud. Kitty har både ritat och skrivit. Vem är Gud? Det är den stora frågan. Plötsligt möter Theo honom längs en skogsstig. Bara sådär! Det visar sig att Gud är flera stycken. Djur, människor, ja Gud kan vara vem som helst. Theo och Gud hänger tillsammans dagen lång. De äter gräslöksomelett, badar och klättrar i träd. Eller tja, Gud går förstås på vattnet och klättring är han lite för skraj för att våga sig på. När kvällen kommer skiljs de åt och vid diskbänken konstaterar Theo att det här var en dag att minnas. Gud glider iväg till sin fru och fantiserar om att en dag tordas svinga sig mellan trädgrenarna. Vem är Gud? Man undrar igen. Kan det vara så att Theo mötte sin gamla döda pappa? Eller sig själv fast i en annan skepnad? Allt tycks gå ihop och i varandra på ett klurigt vis. Man måste bara läsa en gång till, bläddra lite mer.
Kolla om boken finns inne
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar