Småtrollen och den stora översvämningen av Tove Jansson

Tove Jansson föddes för 100 år sedan och det firas över hela världen. I år uppmärksammas också att Sverige varit ett land utan krig senaste 200 åren.

Krig var något som Tove tänkte mycket på. Hon växte upp i Finland med en finsk pappa och en svensk mamma, och det var framför allt andra världskriget som Tove hade svårt att släppa.

Små trollen och den stora översvämningen heter allra första Mumin-boken. Tove Jansson började skriva och rita den samma år andra världskriget blossade upp 1939. Sedan blev den liggande halvfärdig fram till 1945 när det blev fred igen.

Tove ville skriva en bra saga utan prinsar och prinsessor. Genom att skippa ryschpysch och puttinutt fick ju alla charmiga, nervösa, lustiga, ruskiga, goa och mystiska figurer plats istället.

I den här boken börjar allting. Mumintrollet och hans snälla mamma ger sig ut i snåriga världen för att leta efter Muminpappan som först stuckit iväg med vandrarna, Hattifnattarna, och sedan försvunnit i en hemsk cyklon. Längs väg och vatten, efter en och annan flygtur, stöter de på olika krabater och personer. Några kommer vi att lära känna mer och mer för varje bok. 

Ibland pickar muminhjärtan av rädslor, ibland gråter trollen floder av längtan. Fast någonstans lyser solen. Någonstans är det fred. Någonstans väntar pappan och det blå muminhuset som byggts på samma vis som en rund kakelugn. Mumintroll råkar nämligen älska varma runda kakelugnar (och mjölk, särskilt när de blivit lite äldre) Tove Jansson sa själv om just den här berättelsen: "- min allra första happy end!"

Kolla om boken finns inne