09 december 2015

Vantarna - en julsaga av Ylva Karlsson

Tomtar och lussekatter hör man ju ofta talas om inför julen. Men sjöjungfrur och havsfolk då? Jo, sådana varelser kan också höra hemma i en julsaga. Åtminstone om författaren heter Ylva Karlsson och hon som målar bilderna heter Katarina Strömgård.

Vantarna är en helt ny och lite annorlunda julberättelse som börjar långt nere på en sandslät havsbotten. Lilla Henrietta sköljs plötsligt upp på land. Hennes fiskstjärt förvandlas till snubbliga människoben. Folk hittar henne och tar hand om henne. Fast tycker om henne gör de väl inte precis. Henrietta känner sig ensam och misslyckad.

På slöjden sticker hon tappert ett par vantar. Skeva och sneda. Hon säger att de ska bli en julklapp. Hon säger att hon ska fira jul med sina kusiner. Men Henrietta ljuger. Det är inte ett dugg sant. Som så många andra längtar Henrietta efter att fira julen precis som man tror att alla andra gör. Därför hittar hon på allting när klasskompisen Anna frågar och utan att kunna hejda sig sitter Henrietta på en främmande buss, på väg till kusinerna som inte finns, med klappen i knät.

Hon kliver av i vintermörkret och går ombord på en båt som sakta glider mot en ö. Kanske hennes drömda hus ligger just där? Dit hon alltid längtat utan att veta var det är. Men det är inget drömhus som brakar igenom havsytan där Henrietta står alldeles ensam och tittar. Det är ett monster, ett vidunder och i de vidriga armarna gråter ett barn. Ett barn med fiskstjärt.

Vantarna är en oväntad saga med ett gott slut. För det här med att julen är god handlar många gånger om att våga se varandra djupt i ögonen, se om någon känner sig ensam.

Kolla om boken finns inne




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar