Ulf Nilssons och Eva Erikssons När vi var ensamma i världen skapar motsatta känslor. Storebror lär sig klockan på dagis men kommer ihåg fel och tror att det är dags att gå hem. Men föräldrarna är inte hemma. Han tror att de hamnat i en bilolycka och dött. Därför måste han själv hämta sin lillebror, skaffa mat och bygga en bostad i trädgården. Boken är härligt livsbejakande trots att barnen tror att föräldrarna dött. Sopnedgasten och andra moderna monster gillar jag nog mest tack vare alla häftiga monster, inte så mycket för historien. Andreas Palmaer har skapat många coola varelser som kan gömma sig i ett hus och Per Gustavssons illustrationer får en att darra... av glädje. David Polfeldts målningar i Ljusflickan är däremot något helt annat. De är stela och varma; de är kantiga och häftiga på samma gång. Det känns som Polfeldt tar minst en generations steg bakåt men ändå skapar något nytt. Här möter mörkret (den unga björnen) ljuset (den visa flickan). Måste ses för att förstås. En mening per uppslag. Vanligtvis gillar jag inte amerikanska bilderböcker. De har ofta många välkomnande varma färger, som ett Oprahprogram, men mindre innehåll. Robert Landa och Tim Warnes Förlåt! ligger på gränsen. Den är däremot hur söt som helst. Jag smälter varje gång jag läser den och den handlar också om vänskap, vilket är ett bra ämne att läsa för sitt barn.
Och så några bokserier. Eva Bergströms och Annika Samuelssons nya Snurran-bok Snurran städar visar kattungen på sitt mest egoistiska och självgoda humör. Snurran är härligt irriterande. Jag måste erkänna att de rosa omslagen på Per Gustavssons Prinsessböcker har fått mig att vända ryggen till. Men så läste jag den röda När prinsessor vaknar om natten och föll pladask. Prinsessan vaknar av att ett troll låter i källaren. Boken innehåller action, skräck och sprudlande illustrationer som gör mig glad in i benmärgen. Fungerar för både killar och tjejer. Mårten Sandén har slagit ihop sina påse med Mimmi Tollerup-Grkovic ännu en gång. De gav oss Frida i Den fulaste nallen i världen 2008 och uppföljaren heter Den mörkaste platsen i huset. Jag gillar verkligen karaktären Frida och ser fram emot många böcker i serien.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar