28 januari 2010

Bilderboksfavoriter 2009, del 1

I tre inlägg tänker jag som skolbibliotekarie framföra tankar kring bilderboksutgivningen 2009. Urvalet är högst personligt och så är även åsikterna. Jag hoppas däremot att du som läser upptäcker minst en godbit att nafsa på.

Lisen och Emma Adbåge är med och gör många böcker varje år. Min favorit bland 2009 års Adbåge-böcker är helt klart Fylla år som tar upp allt kring fenomenet; en händelse som egentligen är lika konstig som själva tiden. Jag blir själv sprudlande glad på alla de möjliga och omöjliga sätt Emma ser på födelsedagar. I samband med ett besök till en förskoleklass med barn på fem till sex år så tog jag med den här boken. Diskussionerna och barnens berättelser kring födelsedagar blev många och variationsrika så jag hann inte ens med hela boken. Fylla år är en bok som räcker länge. Lisen har skapat två konstiga figurer vid namn Kurt och Kio som verkar ha två korvar som hattar. Många gillar första boken där killarna blir avundsjuka på grannarnas trädkoja och börjar leta efter ett eget alternativ. Alla böcker ovan är lockar till läsning. Jag läste att Emma medger ett misstag i sin historia om insekten Smulbert. Kan ni hitta det?

Norrmän har ett nytt och spännande sätt att se på barnlitteraturen. Under den senaste tiden har de utmanat barnens syn på världen och man är inte rädd för att stå ut eller vara annorlunda. Gro Dahle och Svein Nyhus står vid fronten när det gäller svenska översättningar. Flera författare är på väg. Till exempel har vi fått läsa Björn F. Rörviks absurda djurhistorier under 2009. Men Dahle/Nyhus mötte vi redan 2008 i den härligt hemska boken Snäll om en söt och tyst liten flicka som blir så osynlig att hon till slut försvinner in i väggen. Under 2009 har två svenska översättningar kommit. Den arge om en våldsam pappa och Roy som handlar om en pojke som sörjer sin döda hund. Den kraftfulla texten samarbetar med Nyhus fantastiska illustrationer lämnar ingen oberörd. Det här är böcker som borde läsas när man diskuterar dessa ämnen med barn. Att sätta böckerna i händer på barnen som ströläsning eller underhållning skulle inte jag göra. Möjligtvis med Roy även om den är sorglig.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar