Människoätande människor i Märsta

En bok som är skriven på ett lite annorlunda sätt är Människoätande människor i Märsta av Aase Berg. Boken är en så kallad "poesiroman". Den är skriven i diktform men alla dikter hör ihop och handlingen förs framåt precis som i en roman.

Boken handlar om tre vänner; Tove, Klara och Britta. Det handlar om vänskap, kärlek och ilska. Om att vara trött på skolan och om att aldrig vilja bli vuxen och hoppa på "jobbajobbatåget".

Bäst beskrivs nog boken genom att ge ett exempel ur innehållet:

"Jag hänger i luften
en meter över sängen,
jag tar fart
med hälarna mot väggen,
skjuter ut,
lättar högre och högre,
över trädgårdar
över hustak
vindsluckor
rostiga skorstenar
och gnisslande ventiler,
ut över parkerna,
snuddar vid lövverk,
följer den mjuka vinden
som en flodlik bana.

Under mig: djupet.
Det glasartade djupet.
Allt är mitt.
Det är min värld.
Kroppen är ett påhitt.
Alla människor kan flyga."

Det kanske kan låta lite avskräckande att boken är skriven i diktform, men det behöver det inte vara i det här fallet. Boken är lättläst och skriven med ett väldigt vackert språk och dikterna är inte svåra att förstå sig på.

Kolla om boken finns inne