Från första sidan till sista: riktigt, riktigt spännande!Författaren Neil Gaiman har för Kyrkogårdsboken fått ett av de finaste amerikanska litteraturpriserna, nämligen Newberymedaljen. Och det är lätt att förstå varför när man väl börjat läsa den.
Boken inleds på ett rafflande men tragiskt sätt. En liten pojke mister hela sin familj genom ett otäckt brott. Ovetande om vad som skett tar han sig ut ur huset mitt i natten. Av en slump hamnar pojken på en gammal nedlagd kyrkogård. Hack i hal följer dock någon som inte vill honom väl.
Men pojken är inte ensam på kyrkogården. Den är tvärtom full av människor... Det slags människor som bara de med särskilda förmågor kan tala med. Pojken räddas och får stanna på kyrkogården hos sina nya föräldrar. Till förmyndare utses en märklig man, som inte är så förtjust i dagsljus. Och här på kyrkogården växer han upp, pojken med namnet Ingen. Men det finns de som fortfarande letar efter honom.
Utan att avslöja för mycket av handlingen kan jag säga att den spännande inledningen får en minst lika händelserik och spännande fortsättning. Det är en fascinerande värld Neil Gaiman bjuder in oss till. Och efter att ha läst denna bok kommer jag nog aldrig att känna mig helt ensam på en kyrkogård igen.
Nyfikenheten har också väckts på den filmatisering man arbetar med och som ska ha premiär 2011. Kommer den att hålla samma klass som boken?
Kolla om boken finns inne
De härliga teckningarna i boken är gjorda av Chris Riddell som även har illustrerat Paul Stewart heltokiga böcker. Men de mest heltokiga av dem alla är Chris Riddells egna böcker om Ottolina: Ottolina och mysteriet med den gula katten och Ottolina och mysteriet med skolspöket. Måste läsas! Man kan sitta flera minuter framför varje bild och gotta sig över alla små detaljer.
SvaraRadera