Den 29 juli år blev det nytt värmerekord i Finland: 37,2 grader. Det var den mycket varma luften som legat över Ryssland som trängde västerut och nådde in över finskt område. Det känns som längesen nu, trots att det inte var det.
Jag tänker på högsommar när jag läser Festen är min (2009) av Marita Gleisner. Det är varmt, klibbigt och åska hängande i luften genom hela boken. Andrea är 15 år, finlandssvensk och bor på landet utanför Åbo. Hon drömmer om att bli filmregissör. När hennes mamma trillar och hamnar på sjukhus får Andrea ansvar för småsyskonen i sommarhuset där de bor. Hennes pappa är präst men har inte så mycket tid för familjen. Samtidigt är det inte helt lätt att umgås med den nya bästa vännen Jessica.
Det här är en riktigt rörig och härlig roman. Språklig grönska skulle jag vilja säga. Andrea och allt och alla runt omkring henne har en sådan smittande energi som gör att jag blir glad när jag läser. Hur då språklig grönska, förresten? Jo, så här, mest hela tiden…
Mitt huvud var fullt av bilder jag inte kunnat stoppa. Sista tåget mot Åbo gled förbi och när det äntligen blev tyst började sommarhuset sträcka på sig. Det knakade och knäppte i knutarna. Från vinden hördes hasande steg av tofflor och viskande röster, men jag tänkte varken på spöken eller tillfälliga gäster. Jag vet ju att gamla trähus måste stretcha för att hålla formen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar