Astronauten som inte fick landa av Bea Uusma

En femtedel av jordklotets alla människor satt som klistrade vid sina TV-apparater. För första gången hade människor lyckats åka till månen! Året var 1969 och två astronauter klev försiktigt ner. Neil Armstrong och Buzz Aldrin. Men en astronaut fick aldrig nudda planeten med sina fötter. Michael Collins. Han fick istället glida runt varv på varv och vänta på att Neil och Buzz skulle bli klara.

Alldeles ensam satt han där. 850 knapptryck och kommandon skulle göras i exakt rätt ordning. Om han virrade bort sig fanns ingen att fråga. Presidenten ringde Neil och pratade med honom när han hoppade omkring i tyngdlöshet. Ingen ringde Michael. Han befann sig ofta i total radioskugga. I själva verket var det ju han som var allra längst bort från jorden.

Författaren Bea Usmaa pluggade till läkare för att hon ville ta reda på vad som tog kål på deltagarna i Andrée-expeditionen. Sedan skrev hon en fantastisk bok om det och vann Augustpriset. Astronauten som inte fick landa - om Michael Collins, Apollo II och 9 kilo checklistor är hennes debutbok. För visst är det något att fascineras över, hur man kan välja att vara med helt nära och sedan låta andra ta åt sig all ära och berömmelse. För så blev det. Michael Collins hamnade i skymundan. Många har glömt att han ens var med den där historiskt banbrytande gången.

Michael hade funderat på att sluta som astronaut innan han gav sig iväg. Rymddräkten var klumpig och gav honom panik. Förmodligen kändes det knappast bättre av att ryggraden sträcks ut några centimeter när kroppen hamnar i tyngdlöshet, alla organ skjuts uppåt och blodet som vi har i benen kilar upp i huvudet. Fast han var otroligt skicklig. Det var Michael Collins som styrde hela sällskapet hem igen. Han navigerade efter stjärnorna och lyckades parera farkosten i perfekt vinkel från att antingen stötas bort och tillbaks ut i rymden, eller från att brinna upp.

Den här boken glänser i metallic och går att läsa i raketfart trots att innehållet väger blytungt av naggande detaljer. Hur luktar månen? Som krut. Hur luktar en rymdkapsel efter några dagar? Bajs och smutsig astronaut. Vad äter man? Pulvermat och klibbig wet-pack. Hur tjockt är själva skalet på rymdskeppet? På sina ställen tre och en halv centimeter (!) Ja, det går att fortsätta såhär i all oändlighet. Nästan. Läs boken som förresten har sjuttiosex sidor och många, många foton och bilder.

P.s.
I den grå månsanden ligger saker som lämnats kvar. På en diskett hörs fredsmeddelanden från sjuttiotre länder. Synd att jordens befolkning inte kommit längre när det gäller att skapa fred på riktigt. Det kanske de redan har koll på, eventuella varelser där ute.

Kolla om boken finns inne