12 november 2014

Vero hit & dit av Katarina Kieri

Snart ska han göra det. Snart ska Markus ropa hennes namn. Han har rullat det i munnen länge nu, hela vägen från skolan.
Vero. Ingen heter som hon.

Det står Vera på pappret, men det är Vero som kommer till klassen. För det är ju Vero hon heter, det säger hon ju själv. Och när Vero säger någonting då är det bara så tycker Markus. Det är precis som att hon vet att priset på ett paket O’boy och sex kilo socker är detsamma. Vero är inte som någon annan och han har blivit nyfiken på henne. Så när de går åt samma håll på vägen hem från skolan lyckas han samla mod till sig och ropa på henne. Men när hon vänder sig mot honom vet han inte vad han ska göra. Han hade ju inte tänkt längre än så.
Markus är den karaktär i boken som man följer. Det är hans tankar och idéer kring hans omgivning vi som läsare får ta del av. Det är ganska uppenbart att han är en ganska stillsam och lite tillbakadragen person som inte alltid vågar. Han har inga syskon, hans pappa jobbar och hans mammas hälsa är dålig så hon ligger alltid i sängen när han kommer hem från skolan. Markus verkar inte förstå vad som är fel med mamman och därför får heller inte läsaren någon information om vad som kan tänkas vara fel. Det är en sådan sak som man som läsare kan fylla i själv med egna upplevelser och fantasi. Ett intressant och på vissa sätt tankeväckande perspektiv att skriva en bok ur.

En annan viktig personer är Abbe, som går i samma klass som Markus och Vero. Han tycker om att cykla runt och kommer ibland in på den lilla gården vid det hus som Markus bor i. Innan bokens början verkar de två pojkarna inte ha någon mer relation än att Abbe är lite uppmärksamhetssökande på det sätt som barn kan vara, men under boken har de en gemensam upplevelse av att utforska ett skyddsrum i källaren. Efter det anser Abbe att de är vänner och så blir det.

Av vikt är också Anja som flyttar in i lägenheten ovanför den Markus bor i. Hon bakar goda bullar, spelar piano som en hel orkester, leder en kör som kan sjunga tusen år gamla sånger och viktigast av allt, kan få Vero att le.

Och det är dessa tre personer som börjar få Markus att göra saker som han kanske inte vågat innan. Så när Vero och hennes pappa måste flytta igen gäller det att komma på ett sätt att förhindra det. För de nyblivna vännerna vill ju inte splittras. Det vore ju det värsta som kunde hända. 
 
En bra bok för de som ligger runt 10 år, plus minus ett år eller två, med fina färgbilder. Att allting utgår ur ett barns perspektiv, utan exposition från författaren som förklarar saker som Markus inte kan, vet, förstår eller helt enkelt inte tänker på är intressant. Exempelvis framgår aldrig barnens ålder, något som enligt författaren det händer att vuxna läsare frågat efter men som barn aldrig ifrågasatt. Och som nämnt ovan innebär dessa luckor i informationen som ges att det blir enklare för läsaren att projicera sina egna upplevelser och teorier in i berättelsen.
 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar